Blir så beklämd när jag läser tidningen tidigt på morgonen. Största rubriken på första sidan, typ "det stjäls godis i Polishuset" texten berättar att det måste var insiderbrott eftersom det är när cafeterian där godiset finns, har stängt, som stölderna (svinnet!) sker. I Polishuset, hos Polisen, ni vet de där man ska ringa till om man på något sett observerar något brott.

Resten av första delen fortsätter hustrumisshandel i flera olika varianter och utförande,  våldtäkter, pojkar - män våldtog 17årig pojke, va sjutton händer?. Och härvan med högt uppsatta gubbar i näringslivet som deltagit i gruppvåldtäkter av "inhyrda" 15 åringar. När man känner till med vilket förakt en tonåring kan betrakta folk över 30, blicken som bara uttalar äckel. Är det sådana blickar ni ger igen för nu, när åldern börjar göra sig hemmastadd både i ansikte och kropp? Var det kul, grisar?  Och så dessa bonusroffare som tappat all kontakt med villkor och vardagsliv och ekonomi för "vanligt" folk. Men det tar de väl med en klackspark, snart får media något nytt att att skriva om, och roffandet kan fortgå i andra former med andra namn. Jag har en känsla av att jag själv alltid kommer att tillhöra den "lurade" skalan, det heter ju att lura eller att luras.Med mera, med mera första delen igenom...

Vart är vi på väg? Vart tog empatin, lojaliteten, ärligheten vägen? Ett gammalt bibelord far igenom huvudet "Allt vad I viljen att människorna skola göra Eder, skola I och göra dem". Jag lärde mig det som ung och om jag levt upp till det i detalj är jag tveksam till, men på det stora hela så.

Så slår det mig; jamen Herrejösses, det finns ju fortfarande kvar i allt det här eländet som man skriver om i tidningen. Man ger tillbaka vad man får, fast på ett annorlunda sätt, än det som Matteus en gång tänkt sig...

Nog med tunga tankar, solen skiner och det är milt och jag lever, och jag gör som många andra, kryper in i min lilla bubbla som hemmet utgör, och pysslar med mina blommor, för hur skulle jag kunna gå ut och förändra världen och människorna?

hoyanoya

 

Stinalill

28 mars 2009 20:38

Ja men du Maud - så där brukar jag oxå fundera, när jag läser tidningen eller tittar på nyheterna... Men - alla goda gärningar som utförs varje dag - dom är faktiskt fler tror jag. Om man tänker efter. Alla kramar, alla leenden, alla som hjälper en medmänniska, alla som ger en komplimang, alla som tröstar - dom är oändligt många!! Men dom får inga rubriker i tidningen....
Kram

http://www.stinalill.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nog trodde jag igår att vi skulle få lite svalare väder ett tag framöver, men icke då, fortsatt huvudvärk och allmän olust, men... Hoya lobbii tillhör den av mina favorithoyor som inte riktigt har trivts hos mig, men skam den som ger sig. Lite nedkli...

Hela månaden har nästan försvunnit. Jag har nog befunnit mig i ett euforirus av sällan skådat slag, inte trodde jag att jag någonsin skulle kunna ta mig upp ur det svarta hålet, inte för att det inträffat att jag befinner mig helt uppe, men jag ser l...

Jösses vad tiden går och inte har jag varit här och skrivit på länge nu. Vi firade "svensk" midsommar dvs i ösregn. Det åskade också urtrist, det är en ursvensk drift tror jag att kunna sitta ute på midsommarafton, men tji. Jag tröstade mig med att k...

Tja det var den resan till Hoyamötet. Vaknade vid halv tre och märkte direkt att ryggen inte var som den skulle, kommer alltid när jag minst önskar det. Jag vill inte skriva ryggskott, för då kan man inte gå överhuvudtaget (har varit med om det också...

Termometern visade knappt 5 grader när jag steg upp imorse. Brr vad är detta för vinter igen? Nog för att jag gnäller när temperaturen stiger upp mot 27-28, men det finns gränser tycker jag nog. Skjutsade min granne med packning och hund till Knutpun...