som pensionär blev lite huller om buller. När katterna skulle gå in på gårdagskvällen, så var Tajson, den röde krigaren, inte alls på humör för någon ingång. Under mina muntliga övertalningsförsök blev han allt mer och mer irriterad och tyckte till slut, när jag skulle lyfta upp honom, att nu fick det vara nog. Eftersom jag för lyftet kom från "fel" håll fick jag inte riktigt det grepp som låser honom, utan det slutade med att präktigt hugg i handleden och diverse rivsår. När han markerat vad han för tillfället tyckte om personalen, så kom han med.

Det blödde från min handled men någon större skada verkade inte ha skett. Ha-ha! Sent på kvällen började handen värka och på morgonen, efter ett evinnerligt vaknande gång på gång av värk, fann jag att det nog inte stod riktigt rätt till. Stelkrampsspruta? när? Jo godmiddag! i början av 90-talet om jag inte har alldeles fel för mig.

Tja kom i alla fall fram till Läkarcentralen på första försöket! Fick tid på förmiddagen, katt-och hundbett kan vara farligare än man tror och kräver peneccillin, jösses! det trodde jag inte, det är inte första gången men fått ett sår från någon av katterna, avsiktligt eller inte...

Hade lovat grannen att hämta sten och kände att det var bättre att hålla vad jag lovat än att sitta hemma och vänta på att köra ned på Råå och doktorn.

Två Tanter med en säckakärra tre lådor och två säckar, på en cykelbana i full färd att lasta sten från en liten dunge alldeles bredvid, jo visst tittades vi ut av förbipasserande men Tanter är som de är och gör som de vill!

Ner till doktorn sedan, stelkrampsspruta och antibiotikarecept det var det.

Hem igen, efter apoteksbesök, att köra till Tippen som vi tänkt kändes inte helt bra, det värker duktigt. Det fick bli en sväng till affären för kattmatsinköp och sedan hem. Där låg en avi från posten, mina impulsköpta småplantor perenner från Odla.nu hade kommit. Tja, iväg igen.

På kvällen gick jag ut en sväng i växthuset, kunde inte låta bli att hämta kameran och fotografera ljuskronan med de slokande ljusen, på något sätt kunde jag identifiera mig med den, denna andra dag som pensionär...