som pensionär blev lite huller om buller. När katterna skulle gå in på gårdagskvällen, så var Tajson, den röde krigaren, inte alls på humör för någon ingång. Under mina muntliga övertalningsförsök blev han allt mer och mer irriterad och tyckte till slut, när jag skulle lyfta upp honom, att nu fick det vara nog. Eftersom jag för lyftet kom från "fel" håll fick jag inte riktigt det grepp som låser honom, utan det slutade med att präktigt hugg i handleden och diverse rivsår. När han markerat vad han för tillfället tyckte om personalen, så kom han med.

Det blödde från min handled men någon större skada verkade inte ha skett. Ha-ha! Sent på kvällen började handen värka och på morgonen, efter ett evinnerligt vaknande gång på gång av värk, fann jag att det nog inte stod riktigt rätt till. Stelkrampsspruta? när? Jo godmiddag! i början av 90-talet om jag inte har alldeles fel för mig.

Tja kom i alla fall fram till Läkarcentralen på första försöket! Fick tid på förmiddagen, katt-och hundbett kan vara farligare än man tror och kräver peneccillin, jösses! det trodde jag inte, det är inte första gången men fått ett sår från någon av katterna, avsiktligt eller inte...

Hade lovat grannen att hämta sten och kände att det var bättre att hålla vad jag lovat än att sitta hemma och vänta på att köra ned på Råå och doktorn.

Två Tanter med en säckakärra tre lådor och två säckar, på en cykelbana i full färd att lasta sten från en liten dunge alldeles bredvid, jo visst tittades vi ut av förbipasserande men Tanter är som de är och gör som de vill!

Ner till doktorn sedan, stelkrampsspruta och antibiotikarecept det var det.

Hem igen, efter apoteksbesök, att köra till Tippen som vi tänkt kändes inte helt bra, det värker duktigt. Det fick bli en sväng till affären för kattmatsinköp och sedan hem. Där låg en avi från posten, mina impulsköpta småplantor perenner från Odla.nu hade kommit. Tja, iväg igen.

På kvällen gick jag ut en sväng i växthuset, kunde inte låta bli att hämta kameran och fotografera ljuskronan med de slokande ljusen, på något sätt kunde jag identifiera mig med den, denna andra dag som pensionär...

Jag undrar hur många gånger man funderat över hur det ska bli när man blir pensionerad?

Nu vet jag! Det känns precis som vanligt men lugnare. I alla fall så satte jag ut flaggan imorse, värmen håller i sig, 27 grader nu i skuggan. det är inte helt i min smak, så det blir en dag utan soptippskörning!

På bilden syns min Mårbacka tulpan som jag köpte i Förslöv, där den också kommer ifrån, den är väldigt fin tycker jag.

hoyanoya

Hur det än blir så måste man tydligen gnälla på vädret. Värme vill vi ha, men måste det komma så plötsligt.

Sönerna, L och jag satt mest hela dagen i svalkan under plommonträdet, någon större arbetsiver kan jag inte påstå att vi hade.

Imorgon ska det köras till Tippen så altanen kommer fram under all bråte (om vädret tillåter, inte en grad över 21, Tack! Det blir många vändor med bilen och den är inte skön när luften omkring håller 27...

Köpte en Hoya serpens till en hoyakompis som jag ska till nästa söndag, jag kan inte påstå att den doftar gott! i sin överdådiga blomning.

hoyanoya

Tidig morgonfärd till Höör. När jag kom fram till Höör visade det sig att det pågick ett cykellopp "Ringsjön Runt" så trafiken var smått kaotisk och flera gator avstängda, men tack vare detta kom jag rakt på målet! Svenska Pelargonsällskapet hade bjudit in Svenska Hoyasällskapet (och en del andra föreningar, men det var bara SHS som ställde upp?!!!)

Vi stod på en gräsplan utanför Bergrenska Gården, mycket folk kan jag inte påstå att det kom, men en del hoyaentusiaster orkade dit i värmen.

Kl 15 var arrangemanget slut och jag tackade för mig och åkte hem. Ett roligt arrangemang som jag tror kan bli något med åren och hoyasamlare i Skåne torde väl kunna köra dit igen nästa år, läget är perfekt! mitt i Skåne, lika långt att köra för alla.

Nu var det förfärligt länge sedan jag skrev något här! Tiden har bara rusat iväg och det finns en del att skriva om retroaktivt så att säga, men det får komma efterhand.

Hoyan på bilden har tidigare gått under namnet cagayanensis men det är felaktigt och CMF-8 är den riktiga beteckningen.

Historien bakom den här Hoyan är lite rolig. Det var jag som hade den till att börja med, den hängde bara och var lite småtråkig och inte ville den blomma heller. Jag gav (eller sålde eller bytte eller nått) och den fick flytta till min kompis G. Där har den tydligen fått ett nytt liv och har växt och blommat så det står härliga till. Nu hade G tröttnat på den, så den flyttade tillbaka till mig som en del av de dealar G och jag gör med våra Hoyor (och andra växter).

Den hänger nu i växthuset och är hur fin som helst, kanske man skulle låta alla blomovilliga, åka till fosterhem ett tag.

hoyanoya

För ca ett och ett halvt år sedan kom dessa två små till oss av olika anledningar som jag inte vill gå in på. Två små kattjejer 5 veckor gamla, söta som jag vet inte vad. Tajger vår äldsta katthona tog sig an dem och ett nytt hem till dem hittade jag omgående. Strax före jul flyttade de så till en f d arbetskamrat från Fredriksdal som bor rakt ut på landet i Norrvidinge.

Idag var det dags att hälsa på dem!

De har det som pärlor i gull ute på landet lever ett härligt kattliv hos M o H. M och jag fick oss en rolig pratstund i deras trädgård som är under construction så att säga, men enormt mycket har blivit gjort under den tid som gått. Det har gått framåt med "rucklet" (Ms egna ord!) som de renoverar, förra gången jag såg det var det mest eländigt, nu kan man se vad som kommer att hända med ett gammalt hus som någon/några blir förälskade i och ser möjligheterna med.

Maja, katten på bilden (det är hon som ligger längst fram i korgen där de är små) är klart tuffast. Dessvärre visade sig Elsa bara en kort stund då jag inte hade kamerna beredd, jag tror inte hon ville bli fotograferad heller, då hon på grund av ett sår hade tratt på huvudet för att inte slicka för mycket. Hon var lika stor som Maja i alla fall och lika grann, men hon är ljusare i färgen.

Sigge som är deras bror bor hos oss och jag undrar vad han hade tyckt om att träffa dem. Sigge är ganska mycket mindre, helsvart men de vita tofsarna i öronen har han också.

Det blev en heldag!

Är nog den mest blomvilliga Hoyan jag stött på. I regel kan det ta väääääääääääldigt lång tid innan hoyorna blommar men här har ni undantaget. Dessa två kommer att finnas till försäljning på "Trädgårdsyra" vid Svanehoms Slott Skurup i Skåne, blommar redan som bäbisar, det tycker jag är häftigt, dessvärre måste jag nog byta batterier i kameran igen, bilderna är inte riktigt så skarpa som jag vill ha dem.

En Trädgårdsdag, med 3/5 delar av katterna ute, Sigge var ledsen, för att han blir så rädd, Lilla Gubben när husse och jag varit på Bär o Grönt i Höganäs imorgon ska vi gå ut bara du och jag, det är inget farligt på ute.

hoyanoya

Ja säg det sa Topsy! Inte vet jag var talesättet kommer ifrån men i alla fall hörde jag det i Motala i min ungdom. Fyra hoyor flyttade ut idag, Hoya verticillata 'Lao' och Hoya imperialis 'Rauschii'  och Hoya thomsonii ett tag såldes Hoya imperialisen som Hoya blå men det finns inga blå Hoyor men vad man trodde på det. OK den blev en ståtlig imperialis med dragning åt lila, så där i regnskogen med annat ljus kanske den verkade blå, vad vet jag? Men blomman är inte blå i alla falll. Den är ruskigt fult växt måste göra någonting med den i sommar.

Samtidigt måste jag visa min mysehörna...gud man man kan var lycklig, trots att man fört en kamp med Försäklringskassan (fan, jag är inte frisk!) men nu skiter jag i dem, nu den förste juni blir det pension för Tanten.