Jag känner att jag borde ta mig samman och inte gå omkring som en zombie, men det går ju fan inte!!! Sätter mig i trädgården i alla fall, tittar in i växthuset, men störs av röran, grannen L-M tittar in och jag ser hur det kliar i hennes ordningstarm, hon föreslår att jag ska börja med alla krukor som är spridda på cirka 10 olika förvaringsställen, en idé för morgondagen (efter läkarbesöket) att sätta mig i solen med alla krukor och börja tvätta dem och sortera i olika storlekar, ta det som min uppgift, så har jag i alla fall gjort något för att tillfredsställa Luther.

Blir fundersam över vinrankan (det blir blå druvor) som nu går på sitt fjärde år och aldrig tidigare visat sådan livskraft som i år, den har redan små klasar. Undrar hur det går om jag flyttar den? som tänkt var, vi får se i helgen.

hoyanoya

Tja det var ju ett möte på Försäkringskassan som kommer att sätta spår...Tillbaka hemma går jag runt med kameran för att fästa allt fint som finns omkrong mig just nu. Uffe lämnade återbud till stunden i växthuset, hon hade inte tid, hade missat sin middagstupplur, tiddelipom...

Det kommer en dag imorgon också det brukar det göra i alla fall.

+Jo förresten bilderna visar orkidee i full blom, cymbidium heter den, sedan blommar persikoträdet och sist knoppar i Hoya serpens. Mycket att glädja sig åt alltså.

hoyanoya

Är kallad till Försäkringskassan idag, det oroar mig en hel del, sitta till svars, liksom, därför att man är sjuk. Värken och ångesten är påtaglig idag, men på något sätt ska dagen gå fram till 14.30Jag har bestämt mig för att sätta mig i växthuset, efter mötet på F-kassan, Uffe (katthona) och en kopp grönt te och kameran, naturligtvis, ska följa med. Te för att lugna och vederkvicka, katten för att hon och jag kommer så bra överens och för att hennes coola attityd till saker och ting omkring henne ibland kan få mig att sitta och titta på henne och fundera på hur hon tänker, detta kan pågå långa stunder och tankarna stillar sig.Kameran ska få jobba med en orkidee idag, på morgonen blir det motljus och inget vidare att fotografera, plantan är stor och jag vet inte om den gillar att vändas.Har försökt klättra uppåt med hjälp av Hoyorna under de här dagarna, men när jag inte blir glad för dem heller så är det bara bäst att låta svårmodet försvinna av sig självt.hoyanoya

ska jag försöka sluta vara orolig för allt, så till den milda grad att allt avstannar. Jag antar att jag är på väg att kravla mig upp igen eftersom jag sitter här och skriver.

Går och lägger mig och hoppas vakna utanför gråzonen.

hoyanoya

och där sitter jag och solen skiner på himlen däruppe, måste "rycka upp" mig. Till vadå?

Någon som känner till det? Jag sitter i alla fall där ett tag

Det visar sig framåt kvällen att Samfällighetens städdag nog tog för hårt på mig, imorgon hoppas jag kunna röra mig någorlunda i alla fall.

Jag vet att jag blir sämre i lederna av kraftig ansträngning, varför kan jag inte hejda mig i tid?

Kära Hoyor, morgondagen är er (och Ts).

hoyanoya

Visst gör det ont när knoppar brister, fast inte fasen gjorde denna ont, möjligtvis blev jag besviken. Jag hittade knopparna i cymbidium under bubbelplasten när jag kollade mina övervintrare i januari. Jag har väntat länge och trodde blommorna skulle bli så där tjusigt brunorange liksom, men inte fasen då! liknar på långt håll och svaga ögon en påsklilja.

Annars har dagen varit som gröt, kall gröt, osaltad havregrynsgröt.

Imorgon har villasamfälligheten årets städedag, tja det går väl detta året också, tanken är väl att vi ska lära känna varandra, men va fasen de nyinflyttade som är ett fåtal, kommer inte, eller pratar bara med närmaste grannen, de andra har haft städedag och umgåtts hur länge som helst, min man och granne L-M sedan 1973, så jag vet inte vad de ska känna på. Och inte är det speciellt lortigt här heller. Två av de närmaste grannarna var ute i torsdags och gjorde sitt, tyckte de (vill väl inte umgås med oss andra då?) dvs tog det lättaste och lämnade skitgörat till oss andra, luka som det heter på skånska, ingen är speciellt pigg på det, men man kan ju alltid träna flodhästuppstigningar och hoppas att ingen ser en, fast för långt bort får de inte befinna sig, man kan ju behöva ambulans eller bärgningsbil (stryk det ej tillämpliga).

Nä nu surrar jag bara, lika bra att gå och lägga sig.

hoyanoya